ibland måste man tänka efter och rensa lite, ingen gillar ju att gå runt med grus i skorna?
Något jag tänker på riktigt ofta är vänskap. Och jag måste med handen på hjärtat säga att jag just nu hatar människor som inte tar vara på vänskap längre eller folk som tror att dom kan göra precis som dom vill – när dom vill. Dom som gör saker utan att bry sig överhuvudtaget om andra, och tror att det inte får några konsekvenser alls.
Ni är ett skämt, ända stort jävla skämt.
Jag personligen skulle göra allt för mina nära vänner, och då menar jag verkligen allt. Jag vill alltid finnas där för dom, stötta dom och hjälpa dom. Men jag skulle aldrig göra ett skit om jag visste att den personen inte skulle göra detsamma för mig.
Vad är poängen med att bara ge men aldrig få något tillbaka?
För mig är vänskap är en relation som man måste ta hand om. Det går inte att kasta runt den som om det vore ingenting. Vänskap handlar om två personer som ska trivas i varandras sällskap och finnas där för varandra gränslöst, utan krav och ego.
Utan vänskap så vore vi ingenting, och det är faktiskt något som är sant. En riktig vän är den som skrattar med en när det behövs, finns där genom svåra stunder, som inte lämnar en när man hamnat i skiten. Och det är bara dom som betyder något. Resten som är kontakter dom kommer och går, ingenting att hänga i granen.
Så för mig betyder en riktig vän mer eller mindre allt. Men om denna vän sviker mig på något sätt och sedan inte försöker ställa allt till rätta, ber och ursäkt och gör allt för att hitta en lösning, nej då kan den fan vända håll. Man ska stå bakom sin vän i alla lägen och man ska veta att sin vän också alltid kommer göra detsamma.
Riktiga vänner kämpar för varandra och ger sitt allt, inte bara halvt.
Man vet att man har gått vidare,vuxit ifrån, mognat och släppt taget när man får höra saker hela tiden och kommer på sig själv med att man inte bryr sig längre. Not even little. Not even at all.
Så till dig som sitter med krossat hjärta på grund av "mannen i ditt liv". Han är inte mannen i ditt liv, för mannen i ditt liv gör inte så mot dig.
Det kommer att komma till en punkt där du slutar bry dig. När du ser honom på stan, ger honom en kram och sen går vidare mot en vän som står och väntar.
Då du tillomed glömmer bort att berätta för din bästavän att du sprang in i honom för det är inte en BIG deal längre.
Den dagen jag fick reda på det där chockerande sveket stannade allting upp. Jag förstod att jag inte längre kunde blunda, att jag var tvungen att släppa taget. Det var mitt livs hårdaste beslut någonsin och jag förstår än idag inte hur jag kunde ha styrkan till att avsluta förhållandet med en kille som jag älskade så otroligt mycket, den killen som lärde mig vad kärlek var, den kille som var min första stora kärlek. Ett litet sms fick mig att krypa ihop i fosterställning och hålla om mina knän så hårt så att jag inte kan andas, än mindre skrika. Det jag inte kan hindra är tårarna och jag låter dem rinna. Frågar rakt ut i luften varför jag inte kan få bryta alla ben i hela kroppen hellre än att ligga här i bilen med ett brustet hjärta och den psykiska tortyr som det medför.
Där satt jag, ensam i bilen påväg hem från stallet medans alla andra gick in till en vägkrog och åt. Ljög om att jag var trött o skulle sova.
Jag ville inte tro det, ville inte tro att han inte älskade mig mer. Jag älskade honom, varför älskade han inte mig?
Som tur var så var jag och Felicia ensamma hemma tills klockan var tolv på natten. Tackade pappa för skjutsen hem och sprang in o drog igen dörren och ser Felicia springa mot mig. Jag tittar på henne och hela kroppen blir till sten. Jag faller ihop på hallgolvet i ytterkläder och gråter. Gråter tills jag skriker och det känns som blod i munnen. Fick hjälp upp och skakade i hela kroppen. Stängde av mobilen och klockan var exakt 20:00. Så Felicia bestämde att vi skulle gå och äta i centrum. Så sent... Men jag gjorde ALLT för att inte tänka på honom. Hon fick mig att skratta men jag föll i tårar när hon tittade bort. Vi köpte ett macarons recept och bakade macarons haha. Det blev katastrofalt äckligt och fult. Tillslut gick jag upp på rummet i tårar och mina ben blev till sten igen. Föll rakt ner i sängen och grät. Ljudlöst. Tills det inte fanns tårar kvar. Då ser jag han ringa mig. Kunde inte tro mina ögon. Svarar snabbt med gråten i halsen och vi pratade i minst 2h. Jag grät mig igenom hela samtalet fast hans röst gjorde mig lugn. Efter det samtalet mådde jag sämre och sämre. Jag ville inte leva mer. Inte utan mitt livs kärlek. ALDRIG.
Men jag klarade det. Tack varje mina vänner.
Speciellt Felicia.. Min älskade Felicia. Tack för att du har hjälpt mig varje dag i 2 månader som jag har gråtit varje kväll. Hållt om mig och sagt fula saker om honom!! Tack för att du inte släppte mig. Tack.
Jag har det skit bra här nere i Göteborg. Solen lyser och allt levererar skit bra! Sitter på min brors balkong med utsikt över Göta älv! Riktigt fin här! Speciellt på kvällen när all belysning kommer upp!
Det är verkligen stor skillnad på människorna här! Mycket trevligare, goare och allmänt mysiga 👌
Var på Liseberg igår med Malin och det var så otroligt roligt! Åkte den nya Helix (rekommenderar den extremt ) så rolig!!
Älskar karuseller som åker upp,ner och riktigt snabbt.
Såg en riktigt snygg kille där (Det är Gothia i Göteborg så många kommer hit och är på Liseberg) Blev helt förälskad. Ja nu kan dom som känner mig säga " du tycker alla är snygga ".
Fixa och trixande lite så hihi!
Story to tell!
Tåget går 12:36 så måste skynda mig nu. Hoppas allt är bra med er!
Godmorgon på er alla, är det inte en härlig dag idag? Jag vaknade och kände bara glädje! Imorgon åker jag till Göteborg och det ska bli så kul! Så åtta på morgonen imorgon åker jag, Malin och min storebror till min andra bror nere i Göteborg. Ingen kan förstå hur mycket jag har saknat honom!!
Idag så ska jag nog bara packa, fast det är bara en dag vi ska vara där så måste man ha möjligheter (alla tjejer förstår hur det är) för man vet aldrig vem stöter på. Då vill man inte ha fula mjukisbyxor och en stor svettig tröja på sig, right?
Måste också berätta för er att jag faktiskt mår riktigt bra. Helt ärligt. Har inte mått såhär bra på riktigt länge eftersom att det har hänt extremt mycket saker på den senaste tiden. Jag förlorade ju mitt livskärlek. Han som gjorde mina dagar så mycket bättre, fick mig att kämpa både i skolan och vardagen. Han försvann som sagt. POFF sa det. BORTA! Så under tre månader har jag mått riktigt dåligt. För utan honom så fanns inte jag. Utan han med det stora H:t så hittade jag ingen motivation.
Men nu, just nu idag har jag insett att den ända som kan rädda mig är mig själv. Bara jag kan rädda mig själv från mörkret, ingen annan. Och till er alla därute som känner sig ensamna och övergivna och bara mår helt jävla cp dåligt. Tro mig. Man överlever. Man kan få hjälp på traven men sista biten kan bara DU fixa.
Dessa fantastiska jeans. Har så länge velat införskaffat mig de perfekta ”boyfriend-jeansen”, men har aldrig liksom hittat några, har en stor rumpa, stora lår och smala vader så dom sitter så himla tight på mig.. Har heller inte vågat beställa eftersom byxor har en tendens att krångla och inte passa på mig (precis som i butikerna). Men nu jäklar fick jag ett ryck, i veckan tänker jag leta och leta tills jag hittar dom perfekta Boyfriend Jeansen. Tänker kämpa mig igenom hela stan om jag så måste göra det. Svett o tårar kommer säkert dyka fram i omklädningsrummen. Men jag SKA ha ett par. Punkt slut.
Välkommen till min blogg. Jag är en tjej som lever mitt liv i huvudstaden Stockholm. Jag går mitt sista år i Tyresö Musikklasser norr om Stockholm. I min blogg kan ni läsa om allt mellan himmel och jord, från stallet till olika sorters resor samt vad jag har för mig.Jag hoppas att ni kan relatera till det jag skriver och att ni fortsätter att klicka er in på min blogg i fortsättningen. Kram.
